298 dagar
Ett susande ljud gick genom aulan och nervösa blickar tittade försiktigt runt i lokalen. Alla satt med en liten klump i magen, men försökte på utsidan se coollugna ut. Alla satt i klungor. Tillsammans med sina högstadievänner. Man kunde nästa ta på nervositeten, så nära var den. Namn efter namn räknades upp och till sist var namnen slut. Då var man inte längre högstadieelev, utan gymnasieelev.
En nervös dag, på en ny plats, med nya människor. En plats som skulle komma att bli ens andra hem de närmsta tre åren. En plats vid namn Katedralskolan.
Ja tänk, det är redan två år sedan. Som man för första gången gick in på Katedral som gymnasieelev. Idag har de nya ettorna börjat och jag tycker nästan synd om dem. Dem måste varit hur nervösa som helst och haft tusen tankar i huvudet. Hur kommer klassen bli?, Kommer jag få några nya vänner? Vad får jag för schema? Kommer jag ens känna någon i klassen? Vad ska jag ha på mig? och massa andra tankar så klart.
Men jag vet själv hur det är, de där åren går så fort och först nu inser jag verkligen att jag bara har 298 dagar kvar av min skoltid. Sen är det jag och friheten.
Imorgon tar jag steget och går min första dag på mitt sista år. Studentåret!
En nervös dag, på en ny plats, med nya människor. En plats som skulle komma att bli ens andra hem de närmsta tre åren. En plats vid namn Katedralskolan.
Ja tänk, det är redan två år sedan. Som man för första gången gick in på Katedral som gymnasieelev. Idag har de nya ettorna börjat och jag tycker nästan synd om dem. Dem måste varit hur nervösa som helst och haft tusen tankar i huvudet. Hur kommer klassen bli?, Kommer jag få några nya vänner? Vad får jag för schema? Kommer jag ens känna någon i klassen? Vad ska jag ha på mig? och massa andra tankar så klart.
Men jag vet själv hur det är, de där åren går så fort och först nu inser jag verkligen att jag bara har 298 dagar kvar av min skoltid. Sen är det jag och friheten.
Imorgon tar jag steget och går min första dag på mitt sista år. Studentåret!
Kommentarer
Trackback
